Ibland undrar jag.
Ifall det kanske är så.
Att du är rädd för mig.
Att du inte vågar släppa greppet om det där trygga.
Inte vågar förlita dig fullt ut på någon annan.
Att inte greppa den där handen och hoppa.
För jag har svårt att se att du är likgiltig.
Då skulle du inte göra som du gör ibland.
Skriva som du skriver emellanåt.
Ge dig ut på tokigheter.
Vad är det med mig som är så skrämmande att du måste fly?
2 kommentarer:
Rädslan för att inte räcka till verkar vara överhängande hos männen på tvåtusentalet. Något muskler inte kan avhjälpa - så därför gömmer de sig i stället. Sa en bitterfitta från Årsta :)
But why?! Hur övertydlig ska man själv behöva vara för att visa att de faktiskt räcker till?
Skicka en kommentar