Mitt år 2010

Våren... pulkaåkning och takklättring... vågade chansa...vann en helg i Norra Söderstaden... skjuter skarpt... 2-1 och 1-2... jojo... heldag i skidbacken... mer skidor... en märklig helg... minisemester... årets första grillning... svidande nostalgi... semlor... vardagstristess... sista kvällen på Bomull... Den Perfekta Dejten... cykeljakt... SGB (Svår Genetisk Beslutsångest)... cykelköp... flygfän på himmelen... Kent konsert... 30-årskalas... gummisnoddseffekten... lära sig relaxa... en sten från mina axlar... bergochdalbana... igel... cykelturer... Grannen... tidningsnotis... påskharen... MUMK-fest... MC-tur... dissad igen... föll och chansade...


Sommaren... promenad med fina vännen... begravning... cykelturer... inlines... nässelsoppekväll... skyddsnät... ryggskyddsinköp och MC-tur... stegtävling... ensambio... planeringsdagar med bubbel... spontanbesök... Trondheim... Steg 1 och 2 avklarat... lottningsvinst...besvikelse och återbud... nedsparning av 8 års lunardagböcker... MC-tur och glass... 5-mila cykeltur... ost, kex och en skvätt vin kväll... mer MC... cab, glass och minigolf... midsommar... cykelkrasch... ont... softishveckor... tjej-after work... mor och dotter kväll... släppa in bakvägen... Winnerbäck konsert... varmt... bad... ur balans... att sitta på balkong... kaffe med sällskap... grillning... Steg 3 avklarat... utmana mig själv... drömprovsmakning... Bröllop... saknade vänner... 30-års fest... 30-års fika... semester i Ystad... spontanbesök hos saknad vän... Vättern runt på MC... utomhusbio... 100-mila gränsen på cykel passerad... Steg 4 påbörjat... nervöst värre men roligt och biten... skärgårdsfest... bad, bastu, båttur, grillning och softning... påkalla uppmärksamhet fast ändå inte... envishet och montering... marknad... backstabbed igen... kräftskiva på landet... spindel... kräftskiva och fall...


Hösten... apati... 'brännskadad'... Kick-off... 30-års fest... nervöst
återseende... hålla distans fast ändå inte... kanotpaddlingsäventyr... bad, grillning, bus, softning och sovning i vindskydd... Steg 4 fortsätter... Spontansväng till Norra Söderstaden... övertidsjobb... Steg 4,5... Ålandskryssning och sjösjuka... brandröksdizzy... avvisning... fel ögonfärg... Stockholmstripp med fina vännen... svampplockning... Steg 5 påbörjat... Hösttur på MC... Trondheim... överraskningsparty för sis... bowling och Bishops... hyss och flirt... lägenhetsvisning... långpromenad
runt flygplatsen... positivt lägenhetsbesked... kontraktskrivning... Systemförvaltarträff i Saltsjöbaden... 29 år... frisör, fotograf och fika... nattgäst... födelsedagslunch... dubbel 30-års fest...


Vintern... pre-julmys... lägenhetsbesiktning med väl godkänt... bowling med jobbet... dröm i verkligheten... flyttpackning och absolut päron... se fina vännens nya lägenhet... weekendresa till Dublin... snökaos... Guinness storehouse... charmkurs... överraskande kram... lite spontan after work... erbjudande... dissad... fall... ilska.. tårar... Julbord... Julfest-mini... försöker vänta ut... ringer och reder upp... göra om och göra rätt... julgodistillverkning... glögg och misslyckad fudge... fika och julklappsbyte... frekventa telefonsamtal... lyckat julfirande på alla sätt... juldagsutgång och lyckad kväll... sliten... velighet... hektiska mellandagar... strulig nyårsplanering... irritation... mysnattning av Lilleman... lilljul med familjen...


Sammanfattning... ett litet berg-och-dalbane-år... satsat på personlig
utveckling... utmanat mig själv och antagit utmaningen... vågar mer, chansar mer och fegar mindre men inte fullt ut... gett andra chanser och tagit tillbaka dem igen... själv fallit fritt från både cykel och piedistal... liksom andra fallit från en av mig uppbyggd piedistal...


Jag... försöker reda ut vem jag är och vad jag vill... har till viss del lyckats och även inte alls... vågar mer än vad jag tror... utmanar mig själv för att testa hur mycket... skulle hoppa bara Du höll mig i handen...


Jag 31 december 2010... blåtireögd av egen klantighet... växlar mellan att skjuta skarpt och ligga lågt... bojkottar en irriterad nyårsfest och firar med familjen... började 2010 med ett leénde och ska gå in stenhårt för att avsluta det så... 2011 ska börja med en envis vilja om att lyckas...


Nyårslöfte... försöka se till det positiva mer än det negativa, gnälla mindre och le mer. Samt efterleva 2010 års nyårslöfte om att fortsätta min personliga utveckling, njuta mer, chansa stort och fega mindre.


// Kaos - Redo för 2011



"I guess I rather hurt than feel nothing at all"


"I'm weird cause I hate goodbyes"


"Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars?
I Could really use a wish right now"


"Förlåt att jag var där men jag var vacker i ditt liv"


"And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time"


"Du får gärna komma hit och skrämma mörkret"


"Cause I'd get a thousand hugs
From ten thousand lightning bugs
As they tried to teach me how to dance"


"Det finns en fara i att aldrig hitta vägen,
det finns nåt vackert med att vandra den ändå"

Jordbävning

Jag skakade nog precis om jorden.
Frågan är vad resultatet blir.

Humor.
Chock.
Flykt.

Jag tror mest på alternativ 1.
Skulle förvånas över alternativ 2.
Och fasar lite grand för alternativ 3.

Tycker man vardagen är gråtrist så släpper man en bomb.
Alltid händer det något därefter.

Detta kan bli intressant.
Eller så följs det av stiltje.


Våga chansa för att kunna vinna.
Frågar man inte så kan man inte veta.


Det lite intressanta är sms'et jag fick straxt efteråt.
Väldigt aktuellt i sammanhanget fast ändå inte.

Sötsaker

Om nojjor
"Jag är orolig för vad din syster tycker om mig som velar så"


Om att bestämma sig för när man ska åka hem över jul
"Jag behöver inte bestämma mig förren jag sitter i bilen och egentligen inte ens då. Åker jag en liten bit och ångrar mig kan jag stanna och hälsa på hos F. Åker jag lite längre och ångrar mig kan jag stanna och knacka på hos.... dig. Åker jag en bit till och ångrar mig kan jag vända tillbaka och hälsa på hos dig. Åker jag lite till kanske jag stannar hos min bror"


Enligt en gemensam kompis tyckte en annan gemensam kompis att vi förra lördagen gav varandra mysiga blickar. Det är lite intressant eftersom blickarna oss emellan nog sällan har varit så kalla som förra lördagen. Ändå uppfattades de av en utomstående som mysiga.


Är det märkligt om man är lite förvirrad ibland?

Gör om och gör rätt

Idag stryker vi ett sträck över förra fredagen.
Gör om och hoppas göra rätt den här gången.
Julgodis ska det göras i alla fall.


Du har en bra inverkan på mina dåliga sidor.


"Lite mat och ett hem, ett glas vin och en vän
allt annat känns så överdrivet"

Någonstans mellan Kent och Jingelbells

Juletid och julefrid my ass sort of.

Jag älskar julen och tycker den är urmysig. Men någonstans mellan adventsljusstaken och julklappsstressen så går jag vilse. I år är inget undantag utan snarare så att även kompassen är borttappad någonstans i röran den med.

Humöret pendlar allt som oftast någonstans mellan Kent och Jingelbells. Ena dagen svävar jag fram lätt på moln och nynnar julsånger. För att dagen efter vara omotiverad till det mesta och humöret fastnade någonstans i nattmörkret.

Jag har svårt för förändringar. Även om det är bra förändringar så kan det ta tid innan de sjunker in och slår rot. Blir det dessutom många förändringar på en och samma gång slår jag halvt om halvt bakut.

I år är ingen riktigt vanlig traditionsenlig jul. Jag står i startgroparna för en flytt om dryga månaden. Julaftonsfirandet byter lokaler och även om jag är övertygad om att det kommer bli bra så är det inte den traditionella jul jag har firat de flesta av mina levnadsår.

En viss förvirring i det känslomässiga tillståndet generellt underlättar kanske inte heller situationen och jag letar ibland febrilt efter något att hålla mig fast i.

För det är bra att ha ett ankare när man känner att man håller på att driva iväg. Någon som håller fast i en och säger 'jag står här och ska ingenstans'. Det gör det lite lättare att andas då och man slappnar av lite grand i vetskapen om att det finns någon där som stöttar upp.

Det är lite mycket nu. Det är mestadels bra saker och spännande saker. Men även lite förvirrade saker.

Då är det bra att ha det där ankaret.
Någonstans mellan Kent och Jingelbells rock.

Rötterna blir starka när det blåser

Jag svalde tjurskalligheten tillsist.
Lade långsintheten på hyllan.
Letade fram nummret.
Tryckte på knappen.

Vad tjänar jag på att vänta ut dig.
När allt jag gör under tiden är just vänta.
Och jag känner dig ju egentligen.


Allting blev bara så fel.


Jag skällde lite på dig.
Du tog till dig mina ord.
Sade dig förstå och jag vet att du gjorde.

Kanske behövde vi båda två min öppna ilska.

Vi lärde oss något från den i alla fall.
Både om oss själva.
Och om varandra.


"Luften blir friskare när åskan går"

Långsinthet och softhjärtad

Jag tycker inte om att vara arg på dig.
Det får mig att må skit.
Just nu blir det inte bättre av din tystnad.

Samtidigt är det skönt att veta att jag kan.
Att jag faktiskt kan vara arg på dig.
Men jag tycker inte om orsaken.

För du föll.
Du föll som en sten.
Och det trodde jag aldrig.

Jag är en otroligt långsint person.
Det är ingenting jag är stolt över.
Men det sitter i generna.

Jag glömmer aldrig.

Men jag vill inte att det ska vara såhär.
Jag tror ingen av oss mår bra av det faktiskt.
Samtidigt som vi nog inte vet hur vi ska prata.

Kanske är du rädd för min ilska.

Men om inte du är stark nog att bryta tystnaden.
Så får jag ta och göra det för detta funkar inte.
Ingen av oss funkar så som det är nu.

Du får till imorgon på dig.

Crap

Det vore lögn att påstå att någon av oss mår bra för tillfället.
Men om du inte klarar av att förklara.
Hur tror du jag då ska förstå.

Piedestal .vs. mark

Det gör ondare att falla från en piedestal än från fast mark.
Både för den som faller och för den som har byggt piedestalen.

Nu vet jag hur båda känns.

Fall

Och ungefär... där, föll du.

Tårar och kramar

Tårarna bränner där någonstans bakom ögonlocken.
Varför vet jag inte riktigt men de finns där.

Kanske för att läget är förvirrat.
Kanske för att jag inte vet vad jag vill.
Eller vad jag vill men inte vad jag vill ge upp.
Om jag nu ens vill ge upp något.

Idag skulle behöva en sån där kram jag fick häromdagen.
Spontan, förvånande, överraskande, varm och avslappnande.

Gissa min förvåning då det var från oväntat håll.
Men det kändes förvånansvärt riktigt bra faktiskt.

Kluven

Jag vet inte ifall jag vill att du ska stanna här eller ej.
Men jag vet att jag skulle bli beviken om du åkte.

Förvirrat.

Väntan

Varför sitter jag och väntar på ett sms när anledningen till att jag inte skickar något själv är för att jag inte har något att säga?


(Och varför visste jag att det skulle komma?
För visst gjorde det så fem minuter senare...)

Something real

Förändringen som skett är att jag inte orkar kämpa.
Snurrar du runt låter jag dig så bara göra.
Jag tänker inte hindra dig denna gång.

För jag vill ha något riktigt.
Jag vill ha något äkta.
Någon som tycker om Mig på Det sättet.

Kanske lurar vi oss själva i det vi håller på med.
Kanske har du haft rätt i det hela tiden.
Kanske är det bara jag som varit blåögd.

Men vad skulle du säga om jag vände om?

För jag vill ha någon som håller om mig om natten.
Jag vill ha någon som saknar mig när jag är iväg.
Jag vill ha någon att själv sakna och veta att jag får.

Men hur gör man för att hitta någon sådan?

Drömmar

Konstiga drömmar på morgonkvisten gör att jag vaknar i ett litet förvirrat tillstånd med en känsla av saknad. Om vi ändå kunde säga de ord som sades i drömmen eller helt enkelt bara ta det samtalet så skulle den där litet knuten som snurrat till sig i hjärtetrakten lossna betydligt.

Men du kommer inte ta steget av stolthet och jag kommer inte ta det av rädslan för att bli avvisad eller rent av utsatt för att återigen bli tittad på med arga ögon. Kanske gjorde jag det enkelt för dig och gav dig verktyget du behövde för att ta dig loss. Men det är inte första gången jag drömmer denna dröm utan den återkommer med jämna mellanrum.

Det går inte att återskapa något som gått sönder men det går att göra det bästa av det som finns kvar. Och kanske har vi nånstans med lite tur börjat bygga på en ny grund att stå på.

Jag hoppas det i alla fall.

Att styra skutan utan roder

Jag trodde jag hade kontrollen denna gång. Att det var jag som styrde skeppet och du som följde efter i kölvattnet i evigt tappra försök att ta dig upp.

Men kanske var dina försök bara till för att få mig att vända om. Inte stanna till och vänta in dig utan stanna till och vända om så att det återigen är jag som styr skutan åt ditt håll och du som leder vägen.

Du brukar förvåna mig men jag har heller aldrig slutat förvånas över just det. Denna gång förvånar du mig nog lite extra och kanske får det mig också att tro mer än vad jag egentligen bör.

För även om tveksamheten har hängt som ett lokalt moln över mitt huvud så är du rätt övertygande i ditt sätt att vara och mitt hjärta är inte svårflirtat i det läget. Med dig i mitt kölvatten.

Men så vänder du om igen och saker och ting är precis som förut om än något mer förvirrat för min del för jag förstod återigen aldrig när vändningen skedde eller varför. För visst snurrade du runt tillsist?

Att inte veta är en nagel i ögat och samtidigt kryddan i tillvaron. Ack så påfrestande men ack så stimulerande på en och samma gång. Tvetydighet och dubbla budskap är vårt signum och kommer kanske så att förbli.

Eller är det helt enkelt så som det stod i boken. Att man kan lämna någon som man har något bra med. Men man kommer alltid tillbaka.

Ett litet monster

Jag har ett litet monster.
Antingen bor det under sängen.
Eller så bor det i handväskan.

Oavsett vilket så äter det tid.
Och det är glupskt.

Alla tankar som:
"Detta kan jag göra någon kväll"
"Det kan jag göra under den mörka vintern"
"Ägna en helg åt detta skulle funka"

Förblir just bara tankar.

För tiden äts upp av det där monstret.
Jag tror det heter Arbete af Vardagssysslor.

Alla dessa ting jag har tänkt mig göra när jag får tid.
Men tiden till det får jag ju aldrig.
Den bara försvinner på vägen.

När blev arbetet och vardagen mitt liv.
Vad hände med de där guldkornen som gör det hela värt.

Att ha tiden.
Eller kunna ta sig tiden.
Var försvann tiden?