Like a little star

Och jag tänker att fasen vad jag skulle behöva en kram från dig idag men rädslan för att avvisas eller ignoreras är starkare så jag vågar inte fråga.

Men så springer jag på dig i korridoren och du bråkar lite med mig och jag låtsas bli stött för det är lite elakt även om grunden inte är det och du lägger armen om mina axlar och trycker mig lätt emot dig som för att säga förlåt när jag passerar och dagen blev genast lite varmare.


Det är inte som förut men det är ljusglimtar av förut...
...och sådana kan värma nog så gott.

Vilsen

Kanske var det fler saker som slogs itu i fallet förutom handleden och negativitet.
Kanske slogs även drömmen till spillror och lämnade endast lösa fragment kvar.

Kanske har slutligen adrenalinet sinat.

Att inte kunna göra saker jag vill har jag alltid funnit frustrerande.
Att dessutom inte kunna göra dem på grund av att jag är fysiskt hindrad gör mig inte gladare.

Jag är van vid att vara stark och klara mig själv.
Att ta det försiktigt och be om hjälp är inte riktigt min melodi.
När jag dessutom får ont av sådant som tidigare varit plättlätt är ingen humörshöjare heller.


Framför mig ser jag rymden.
Många stjärnor, planeter och galaxer men alla för avlägsna för att nå.

Jag vet inte åt vilket håll jag ska vända fötterna.
Var jag ska låta dem gå härnäst.
För jag har inget mål.

Att ha varit inställd på något.
Böjt ned huvudet och likt en tjur kört full fart framåt redo att plöja minsta hinder ur vägen - Bara för att köra huvudet i ett trä och fastna med hornen i dess stam.

Det tar liksom stopp lite för abrupt.
Gör en förvirrad.
Vad hände?

Ge mig en karta och kompass.
Jag måste hitta mitt mål

Vad göra

Impulsen säger mig att skicka iväg ett sms till dig och be dig komma hit och vara min handyman ikväll för att sedan tillsist landa i soffan som vänner och titta på film som resultat av kvällen.

Men klockan är redan nu mycket och du är säkert redan upptagen och även om du inte skulle vara det så har vi inte träffats på fyra månader och varför skulle du egentligen komma hit efter att egentligen knappt ens pratats vid under samma tidsrymd.

Samtidigt som jag vet att när det gäller dig så finns det alltid en viss chans för att du ska nappa på sådana saker och göra just sådant som man inte tror för du är lite spontan av dig och du har gjort tokigheter förut när jag har frågat.

Men rädslan för att få ett nej är nog lite grand för stor trots allt och jag känner mig allt utom fin och i blanas nog för att träffa dig samtidigt som att träffa dig nog är precis vad jag skulle behöva för tillfället.

Knepig situation.

Matches

Och jag kan inte låta bli att fingra lite grand på den där tändsticksasken som ligger på bordet framför mig.

Jag har sagt åt mig att denna gång ska jag göra det som är rätt men det är svårt så svårt när man vill att något ska hända och sinnet längtar efter fina ord.

För även om jag vet saker om dig som du inte vet att jag vet och de inte är vackra så har jag svårt att förneka att jag trivdes den där kvällen i discobelysningen.

Kombinationen av gips, blåmärke och tidvis lite smärta gör sitt för ynkligheten och även om jag är stark så är jag inte alltid så stor.

Tyvärr vet jag att det skulle kännas skönt att smyga in i din famn för en stund, tyvärr eftersom jag vet att det inte skulle betyda samma sak för dig som för mig för vi spelar inte samma spel även om vi kanske skulle kunna springa på varandra där nånstans på spelplanen.

Jag skulle kunna ge mig in i leken på de villkor som är men jag är bra tveksam till om det är det som jag vill och känner jag mig själv rätt kommer jag inte gå oskadd därifrån oavsett hur väl informerad jag är och hur högt jag har byggt min mur.

För det är så jag fungerar.
Jag kan inte förbli oberörd och mina känslor är det som styr mig i det stora hela och de är liksom jag så de går inte att stänga av.

Jag gillar inte det jag vet samtidigt som jag är glad att jag vet.
Likväl kan jag inte låta bli att snegla bortåt tändsticksasken.

Falla för spam

Nyfikenhet är en dygd och för att vara säker på att jag inte kastar något som kanske inte kastas bör brukar jag alltid skumma igenom avsändarna på min skräppost.

Plötsligt snubblar jag över ett mail som så uppenbart tillhör kategorin men som ändå fångar mitt intresse och nyfikenhet att vilja öppna.

"Handyman at your service"

Mången är de gånger då jag tänkt mig att en sådan vore fint att ha för det är trots allt långt ifrån alltid som man klarar saker och ting själv.

Men jag vet att det är spam och jag vet att mailet är en lögn så lite motvilligt trycker jag på knappen för att tömma spambrevlådan men det är inte utan ett stänk av önskan att det hade varit sant.

Det kunde varit värr

Tänk att ett kast ner i backen inte bara kan knäcka en handled utan även i smällen skicka ut en hel drös negativitet.

Alternativt är jag fortfarande hög på adrenalin.

Allt sedan förra veckan har jag tänkt "det kunde varit värre".
Och det kunde det.
Det kunde varit fasen så mycket värre än vad som faktiskt blev.

Det är 'rätt' hand.
Jag har inte direkt ont.
Tillbaka på jobbet efter 3 arbetsdagar.
Och hela kalaset ska läka på ca 4 veckor.

Nu ska jag inte ropa hej för tidigt.
Men det kunde vara fasen så mycket värre.

Det stör mig inte ens att projektet gick itu det med.
För jag försökte åtminstonde.

Idag skiner solen.
Life is good.

To do before 30

Mitt projekt gick i stöpet.
Eller jag själv kanske snarare.

Det blir inte alltid som man tänkt och med en bruten handled bör jag kanske inse att vissa saker helt enkelt inte är för mig att göra.

Jag hade ett mål.
Jag hade vägen klar.
Men det blev inte riktigt som tänkt.

En rastlöshet och rotlöshet gnager på benet och behovet av att hitta ett nytt projekt är stort. Det här var liksom tänkt att vara min grej. Ett sätt för mig att visa både världen och mig själv att jag faktiskt kan.

Tyvärr blev det ett bevis på att jag inte kan.


Men ingen kan någonsin säga till mig att jag inte har försökt.


Jag kan aldrig ångra att jag aldrig gav det chansen eller att jag inte vågade.
För det gjorde jag juh.
Jag gav det chansen.
Jag vågade.

Det blev bara inte så som jag tänkt mig.

Drastiska åtgärder

Du ringer tillsist.
Inte för att jag bad dig.
Inte för att du hade något att säga.

Du ringde för att du brydde dig.


Tar man sig vatten över huvudet utan att kunna simma får man stå sitt kast.
Men det är i de lägena man märker vilka som tittar på.
Och vilka som kastar ut den där livbojen.

Du var den som kastade ut livbojen.
Den andra var den som tittade på.

Och även om vi inte står på samma sida av klyftan.
Höjde vi våra blickar och log för en stund.
För du är äkta och jag har alltid vetat.
Du är inte som alla andra.
Inte ens i närheten.

Verklighetskontakt

Mitt i allt detta plingar telefonen till och du blir min livlina för en liten stund. Håller mig kvar i det som är verkligt istället för att svepas med av något som inte är och låta mig famnas.

Säga vad man vill om vår nuvarande relation.
Men du kunde inte ha haft bättre timing.

I've been through this before

En lek som är en lek men som utvecklas till något brandfarligt.
Jag håller låg profil och betraktar skådespelet men icke att förneka står jag med en tändsticka i handen och jag tror att du kanske vet det.

Men du spelar ovetandes och jag spelar ovetandes men jag har gjort någon annan väldigt medveten för den personen har rätt att veta. Men detta vet inte du om och för tillfället gör vi vårt bästa för att så ska förbli.

Bara för att se vad ditt nästa drag blir.

För även om en lek är en lek kan det vara en seriös sådan och du har gett intrycket av just det men i själva verket spelar du både dubbel- och trippelspel och du ska nog vara glad att jag inte avslöjade vad jag visste och tog reda på när det uppdagades för då hade den där tändstickan i min hand fattat eld av någon annan och helvetet hade kunnat bryta loss.

Kanske var det synd att så inte blev för din skull men min analys av läget där och då sade mig att det var bäst att låta bli. För någon annans skull.

Du misstänkter mig och litar inte på mig för jag försade mig lite grand även om jag försökte prata bort det. Du låtsas som att du har släppt det men jag har svårt att tro att det är sant för även om du är dum har jag svårt att tro att du är så lättlurad.

Men jag har varit med om detta förut och den gången föll jag i ett fall jag aldrig trodde skulle ta slut men denna gång är jag stark och har stöd som håller fast i mig lika hårt av samma orsak. Vi ska se till att det är vi som sitter kvar i båten och det är du som hamnar överbord - inte tvärt om.

Du kan inte sänka oss.
Du ska inte kosta mig en vän till.
Du har redan kostat mig en och det är en för mycket.