Man överbord?

Fredageftermiddag och det går för långsamt på jobbet.
Jag har för lite att göra och för mycket tid till att tänka.
Och du är på tok för långt bort och för upptagen för att höras.

Fast det är nog lika så bra.
Jag satte på paus för en stund.
För att liksom se vad som skedde.

Men återigen har jag tryckt ner play och väntar på vad som komma skall på skärmen.

Jag är ute på tunn is ovan stormigt vatten och risken för att trilla överbord är väl egentligen överhängande.
Men som du sa:
Ska man trilla överbord så är det väl bättre att vara två åtminstonde.

Ja, det kanske är så.

Väntan

För jag vet inte vilken gång i ordningen idag kollar jag min mail.
- fortfarande ingenting.

Och egentligen borde det där heller inte vara för det är nog lite grand min tur denna gång även om jag jobbar på att vänta ut dig.

Eller helt enkelt bara försöka detoxa dig.
För det var så du sade att det var.
Att du redan var beroende av mig.

Men du borde inte vara och det i kombination med sig självt gör att jag väntar och ser om du gör ett drag även om det är min tur.

Kanske är det ett litet test.
Både vad gäller mig själv.
Och vad gäller dig.

Borde inte.
Kanske gör det ändå.
Lite grand så.

Vi får se.

Soppa

Jag kanske skulle ta den där soppsleven och slå mig själv i huvudet med istället för att röra mer i grytan? Men det är svårt att låta bli för den smakar ju rätt gott, tyvärr...

Tavla

Det står en söt målare hemma i min lägenhet som fixar, donar och gör fint.
Själv befinner jag mig på jobbet.

Vad är fel med den bilden liksom?
(Eller finns det kanske inget?)

Soppslev

Så tar jag en stor slev och rör om i grytan igen under tiden som jag funderar på vilken soppa jag kan åstadkomma denna gång.

Att bli slagen i magen

Så slår det till som ett hårt slag i magen.
Saknaden och ledsamheten över att saker och ting är som de är.
Att du inte tycker om mig så som jag vill.
Att jag är arg och besviken över ditt beteende.
Att saker och ting är som de är mellan oss just nu.
Att saker och ting inte är överhuvudtaget.
Att du kanske tror jag är arg på dig.
Något jag egentligen innerst inne inte är fast ändå lite grand.

Fan att det alltid är jag som får ta försoningssteget!
Jag ska vänta några dagar och se om jag ändrar mig.
Annars får jag väl göra det igen då.
Som alltid.

Söndagsmorgon

Smygstartade söndagen med en härlig cykeltur på dryga milen de två. Nästan vindstilla i luften var det bara jag och pensionärerna med stavar och en och annan hurtig medelålders ute och slet på gatorna. Sådana där morgnar som jag är så tokigt svag för samtidigt som jag är morgontrött och gärna sover.

Cykelturen efterföljdes av frukost med en kopp varmt te och i skrivande stund fyller jag upp badet med skum som ska dofta sweet marzipan. Denna gång ska jag försöka att inte bli hysterisk på knäppandet av bubblorna som brister utan att koppla bort det och lyssna på musiken i högtalarna istället.

Life is good en söndagmorgon som denna.

Demons and dreams

Och så får jag ett svar tillsist.
Efter två dagar och i onyktert tillstånd.
Jo du är dig lik och denna gång är det en lättnad.
För drömmen skrämde mig.

Men du framkallar inte samma längtan längre.
Du framkallar inte samma känslor.
Jag har lärt mig hur du är.
Och det funkar inte.
Inte i längden.

För jag skrämmer dig.
Skrämmer dig genom att det känns så bra.
Och du klarar inte av att vara bunden så du flyr.

Jag har lärt mig det och jag har slutat att hoppas.
Men jag har inte slutat att bry mig om.
Och det är nog det viktigaste.


You only tell me you love me when you're drunk.

Blekna

Du bleknar.

Sakta men säkert bleknar du i mitt minne.
Du finns inte alltid dagligen i mina tankar.
Fast du smyger omkring där någonstans i bakhuvudet.

Men du visar dig inte.
Och när du väl kikar fram.
Har du blivit suddig i kanten.

Kanske är det så man måste göra.
Låta någon fade'a ut ur bild.
Minst smärtsamt så kanske.

Du bleknar.
Går sakta bortåt mot horisonten.
Suddig i kanterna och mer svartvit nyans.

Men jag vet samtidigt av erfarenhet.
Det krävs inte mycket för att du åter ska bli skarp.
Och full av färg återigen.

Men just nu...
... så bleknar du

Dagen som så

Idag är jag troll.
I eftermiddag blir det semla.
Efter jobbet ska jag shoppa med söta mor.
Och så slipper jag ringa Ikea igen för jag har världens bästa far.

Dreams and demons

Jag hade en dröm inatt.
En dröm som skrämde mig.
För den kändes så verklig.

Det var länge sedan vi pratades vid.
Det var faktiskt länge sedan jag ens tänkte på dig.
Du har gått vidare med ditt liv.
Jag kämpar på med mitt.

Men i ett litet hörn nånstans där i hjärtat så finns du ändå kvar.
Under morgonen mindes jag fler och fler detaljer från drömmen.
Och den kändes fortfarande lika verklig som när den var.

Och trots att vi inte har hörts av på länge.
Trots att vi båda har gått vidare med våra liv.
Var jag tvungen att höra av mig och fråga hur det är.
För jag vill inte att det jag drömde ska vara sant.

It's a beautiful day

Att höra snön som droppar från taken.
Känna solskenet mot ansiktet.
Den något varmare brisen i håret.

Det är mars, våren är på intåg och livet leker.

Tristess och vardagsäventyr

Jag lider av vardagstristess i vanlig ordning samtidigt som jag behöver lära mig konsten att varva ner och koppla av.

Det är en dålig kombo kan vi lätt konstatera.

Nackdelen med vardagsäventyr är också den att när de väl är över så vaknar man upp till samma vardag igen och man är farligt fort tillbaka i samma spår som precis innan det lilla avbrottet.

Det blir vad man gör det till men hur gör man det till något mer?

Hur skrämmer man bort den där daskgråa vardagen så att den inte vågar sig fram igen?

Taggad

Jag är skrämd till illamående.
Men jag är taggad till tänderna.

Jag ska göra detta.