Att sakta kvävas

Av rädsla för att förlora mig håller du istället på att kväva mig.

Du måste lära dig att inte vara beroende, att släppa greppet och inse att jag tycker om dig även om jag har andra saker på min agenda som inte inkluderar dig.

Själv måste jag lära mig att just inkludera dig i min agenda, om inte på allt så i alla fall delvis.

Lyckas vi båda två så möts vi på halva vägen och då kan detta bli riktigt bra.
Just nu är vi en som jagar och en som känner sig förföljd.

Svag .vs. Stark

Kanske föredrar jag att vara den svaga som vill mer än vad som fås för då har jag i alla fall känslor, framför att vara den starka och stabile som alltid får bära hundhuvud och trösta för att den andre har svårt att acceptera att man har en ett eget liv utöver förhållandet.

Kanske är det så att jag föredrar det.

Nya andetag och sargade hjärtan

Jag vill att det ska kännas.
Vill att du ska känna det som att du förlorar något.
Så som du har fått mig att känna så många gånger.

Samtidigt kan jag inte låta bli att sörja.
Sörja för det som vi hade.
Det band du började klippa i.
Som jag nu fortsatte klippa i.

Finns det kvar trots att det är sargat.
Går det att läka ihop vartefter.
Till kanske en tunnare men lika fin konstruktion.

Varför skulle du sörja när jag gör det du så länge bett mig om.
Samtidigt som jag önskar att du gör just det.
För det skulle innebära att jag betyder något för dig trots allt.

Ikväll gråter mitt hjärta för det som kunde blivit något bra,
men som aldrig fick chansen att utvecklas.

Imorgon tar jag ett nytt andetag och ett steg framåt.

Glädje

Kan man bli annat än glad när man får ett rungande JAAA på frågan om att komma över och titta på tv, dricka te och sova ihop - när man vet att personen i fråga varken tittar på det programmet eller dricker te men gör det bara för att det är mysigt i rätt sällskap.

Fråga:

Är det ok att vissa saker fortfarande gör ont,
även om man själv också har gått vidare?

Nu och då .vs. Gummisnodd

Finns det ett före och ett efer.
Finns det ett då och ett nu.

Går det att göra en mix av dessa två saker.

Behålla delar av det ena.
Och fortsätta bygga på det andra.

Det var förvånansvärt lättare att träffa dig igen än jag trott.
En lättsam stämning följde oss genom hela dagen liksom avslappnat.
Det fungerade fint och vi umgicks - som de vänner vi är.

Men när du skulle hem bad du att få ringa ett samtal och du påminde.
Påminde om att där är något mer än vänner för det har varit vi.
Och det stack till lite grand i hjärtetrakten och lade en skugga över dagen.

Men hur ska jag kunna klandra dig mer än för dina bristfälliga argument.
För även jag har funnit någon ny i mitt liv.
Någon som får mig att skratta, som är varm och fysisk och vågar.

Det som gör ont är inte att du hittat någon ny, om det nu ens är så.
Det är att det känns som att jag förlorar en del av dig.
Jag tappar den betydelsen jag har i ditt liv även om jag finns kvar.
För någon annan kommer alltid stå dig närmare.
Att du kommer inkludera henne på ett sätt du aldrig gjorde med mig.

Det som gör ont är att jag aldrig räckte till.

Men vi fick en fin dag tillsammans som vänner.
Vi har fortfarande ett speciellt band mellan oss.
Och kanske har vi lyckats surra fast det där gummibandet i varsin ände så att vi inte slungas tillbaka igen och krockar.
Kanske har det tappar lite av sin elastisitet.

Eller kanske har vi helt enkelt blivit starka nog att hålla emot.

En skärva av glas

Två veckor och någonting gick sönder.
Jag fick dig i obalans och står en ostadigt så hamnar hela båten i gungning.

Visa mig ha fel.

Visa mig att du inte är som de andra och att du är starkare än så.
Att vi är starkare än så.

Jag vill att vi ska vara starkare.

Nya vanor och gamla fotspår

Första morgonen jag spenderar helt själv på en och en halv vecka.
Var på jobbet halvtimmen tidigare än under samma tid.
En fin pluspost på flexen blev det med.
Men jag kan det här nu.

Det är inte ensamheten som är en utmaning för mig.
Det är tvåsamheten och att få den vardagen att gå ihop.
Och den har fungerat väldigt bra under denna tid.

En del skulle nog kalla denna morgon kvalitetstid.
Själv känner jag mig mest cranky.


"För är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet"