Insomnia

I can't sleep with you,
and I can't sleep without you.

Motsägelsefullt

Det är nästan så att jag hoppas på ett nej som svar för visserligen skulle det innebära en besvikelse men det skulle lätta på nervositeten som timmarna innan bosätter sig i magtrakten och det skulle underlätta att hålla det vänskapliga avstånd vi nu för tiden försöker ha till varandra.

Ibland går det väl sisådär.

Men jag frågade av en orsak och även om inga baktankar finns så tycker jag om att ha dig i min närhet och det är grundorsaken till min fråga och att då säga att jag hoppas att du säger ifrån att du inte kan gör att jag liksom slår knut på mig själv nånstans där mitt emellan.

Liksom jag inte kunde be dig att stanna men heller inte säga åt dig att gå.


Det är som att gasa utan att släppa kopplingen.

Jag klär i din andedräkt

Idag är jag trött men jag ångrar inte en endaste vaken minut med dig tätt bredvid och dina lugna andetag som det enda ljud jag hörde.

I should have known

Två dagars syndromet.
Alltid detta fenomen som slår till.
De gånger inte över mig så har faktiskt du drabbats.

Denna gång var det jag.

Idag har jag landat.
Är betydligt mer harmonisk än under gårdagen.
Klättrar inte längre på väggarna.

Kanske beror det på att det är dag tre.
Kanske beror det på att jag inte drömde om dig inatt.
Kanske beror det på att när jag vaknade väntade ett sms från dig.

Jag saknar dig fortfarande.
Men det river och sliter inte i själen längre.
Och så hörde du av dig.
Du tänkte på mig.

Det svåra

Det svåra är inte att umgås med dig bara som vän.
Det svåra är att jag fortfarande kraschar när jag är själv igen.

Att inte få

Idag saknar jag dig så att det gör ont.