Så slår det till som ett hårt slag i magen.
Saknaden och ledsamheten över att saker och ting är som de är.
Att du inte tycker om mig så som jag vill.
Att jag är arg och besviken över ditt beteende.
Att saker och ting är som de är mellan oss just nu.
Att saker och ting inte är överhuvudtaget.
Att du kanske tror jag är arg på dig.
Något jag egentligen innerst inne inte är fast ändå lite grand.
Fan att det alltid är jag som får ta försoningssteget!
Jag ska vänta några dagar och se om jag ändrar mig.
Annars får jag väl göra det igen då.
Som alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar