Och så får jag ett svar tillsist.
Efter två dagar och i onyktert tillstånd.
Jo du är dig lik och denna gång är det en lättnad.
För drömmen skrämde mig.
Men du framkallar inte samma längtan längre.
Du framkallar inte samma känslor.
Jag har lärt mig hur du är.
Och det funkar inte.
Inte i längden.
För jag skrämmer dig.
Skrämmer dig genom att det känns så bra.
Och du klarar inte av att vara bunden så du flyr.
Jag har lärt mig det och jag har slutat att hoppas.
Men jag har inte slutat att bry mig om.
Och det är nog det viktigaste.
You only tell me you love me when you're drunk.
5 kommentarer:
ÅÅÅÅÅÅH!
Förlåt att jag är så dålig på att kommenterat hos dig och för att jag när jag väl gör det bara får ur mig ett frust.
KRAAAM!
Gud vad du skriver bra
Lucky: ibland finns det nog helt enkelt inte mer att säga... :) Kram på dig!
Flor: åh, tack *blush* :)
Men åh, det är ju så vackert. Det ligger ofta en sanning i de där orden, det är för jobbigt att älska någon inte vill bli älskad. Eller som inte vågar tro på att den är älskad. Ibland är det lättare att bara gå sin väg. Tyvärr.
Jo, det är ju det.. men det tar sin tid att ta det där klivet och gå iväg. Fast i detta fall har jag gjort just det, men han fladdrar omkring i perferin lite grand emellanåt fast inte mer än så. Vackert på sitt sätt dock.
Skicka en kommentar