Mitt projekt gick i stöpet.
Eller jag själv kanske snarare.
Det blir inte alltid som man tänkt och med en bruten handled bör jag kanske inse att vissa saker helt enkelt inte är för mig att göra.
Jag hade ett mål.
Jag hade vägen klar.
Men det blev inte riktigt som tänkt.
En rastlöshet och rotlöshet gnager på benet och behovet av att hitta ett nytt projekt är stort. Det här var liksom tänkt att vara min grej. Ett sätt för mig att visa både världen och mig själv att jag faktiskt kan.
Tyvärr blev det ett bevis på att jag inte kan.
Men ingen kan någonsin säga till mig att jag inte har försökt.
Jag kan aldrig ångra att jag aldrig gav det chansen eller att jag inte vågade.
För det gjorde jag juh.
Jag gav det chansen.
Jag vågade.
Det blev bara inte så som jag tänkt mig.
4 kommentarer:
Ibland är drömmandet viktigare än genomförandet. Dröm om och förverkliga det istället. Om det går. Och går det inte är det inte hela världen. Du är bra ändå.
Tack söta du :) Det hade varit roligt om det gått vägen, helt klart. Men rent krasst är jag rätt stolt över mig själv att jag överhuvudtaget vågade, även om det slutade som det gjorde.
Je ne regrette rien! Allt vi gör, tänker och upplever formar oss till dom vi är och du är bäst hur som helst!
Piss med bruten handled, hoppas den läker bra!
Kram
Tack sweetheart! Jo, visst är det så att alla våra erfarenheter formar oss till de vi är.
Handleden får jag status på imorgon (återbesök och röntgen), men det känns som att det går fint iaf.
Kram!
Skicka en kommentar