onsdag 20 april 2011

Matches

Och jag kan inte låta bli att fingra lite grand på den där tändsticksasken som ligger på bordet framför mig.

Jag har sagt åt mig att denna gång ska jag göra det som är rätt men det är svårt så svårt när man vill att något ska hända och sinnet längtar efter fina ord.

För även om jag vet saker om dig som du inte vet att jag vet och de inte är vackra så har jag svårt att förneka att jag trivdes den där kvällen i discobelysningen.

Kombinationen av gips, blåmärke och tidvis lite smärta gör sitt för ynkligheten och även om jag är stark så är jag inte alltid så stor.

Tyvärr vet jag att det skulle kännas skönt att smyga in i din famn för en stund, tyvärr eftersom jag vet att det inte skulle betyda samma sak för dig som för mig för vi spelar inte samma spel även om vi kanske skulle kunna springa på varandra där nånstans på spelplanen.

Jag skulle kunna ge mig in i leken på de villkor som är men jag är bra tveksam till om det är det som jag vill och känner jag mig själv rätt kommer jag inte gå oskadd därifrån oavsett hur väl informerad jag är och hur högt jag har byggt min mur.

För det är så jag fungerar.
Jag kan inte förbli oberörd och mina känslor är det som styr mig i det stora hela och de är liksom jag så de går inte att stänga av.

Jag gillar inte det jag vet samtidigt som jag är glad att jag vet.
Likväl kan jag inte låta bli att snegla bortåt tändsticksasken.

2 kommentarer:

Sandra sa...

Nu tolkar jag ju det du skriver på mitt sätt och om jag tolkar den där leken rätt så vet jag hur du har det med tankarna...samtidigt som man vill så vet man inte om man kan spela efter de reglerna. Och man är rädd att släppa in mer känslor än reglerna säger.

OM jag nu tolkat dig rätt dvs. :)

Kaos sa...

Lite grand så är det nog ja... lite knepig sits med tanke på att det är känslorna som styr i båda fall. Frågan är mest vilka som vinner...