Och jag tänker att fasen vad jag skulle behöva en kram från dig idag men rädslan för att avvisas eller ignoreras är starkare så jag vågar inte fråga.
Men så springer jag på dig i korridoren och du bråkar lite med mig och jag låtsas bli stött för det är lite elakt även om grunden inte är det och du lägger armen om mina axlar och trycker mig lätt emot dig som för att säga förlåt när jag passerar och dagen blev genast lite varmare.
Det är inte som förut men det är ljusglimtar av förut...
...och sådana kan värma nog så gott.
5 kommentarer:
Det där värmde samtidigt som det gjorde lite ont. Tror det är för att jag känner igen känslan alldeles för bra just nu. Kram på dig
Tråkigt att höra att mina ord gjorde dig lite ont, men skönt att höra att de samtidigt värmde. Skillnaden där emellan kan vara hårfin ibland... Kram på dig med.
Ödet är för härligt. :)
Känner igen mig alldeles för väl. Bittersweet. Stor kram
Inte bittersweet alls i detta fall utan precis vad jag behövde. Och handlar nog inte om vad som förlorats utan snarare det som sakta sakta byggs upp igen.
Kram!
Skicka en kommentar