Jag svalde tjurskalligheten tillsist.
Lade långsintheten på hyllan.
Letade fram nummret.
Tryckte på knappen.
Vad tjänar jag på att vänta ut dig.
När allt jag gör under tiden är just vänta.
Och jag känner dig ju egentligen.
Allting blev bara så fel.
Jag skällde lite på dig.
Du tog till dig mina ord.
Sade dig förstå och jag vet att du gjorde.
Kanske behövde vi båda två min öppna ilska.
Vi lärde oss något från den i alla fall.
Både om oss själva.
Och om varandra.
"Luften blir friskare när åskan går"
1 kommentar:
Bra där! Det är bara av att göra "på andra sättet" som vi utvecklas. Du är bäst!
Skicka en kommentar