Långsinthet och softhjärtad

Jag tycker inte om att vara arg på dig.
Det får mig att må skit.
Just nu blir det inte bättre av din tystnad.

Samtidigt är det skönt att veta att jag kan.
Att jag faktiskt kan vara arg på dig.
Men jag tycker inte om orsaken.

För du föll.
Du föll som en sten.
Och det trodde jag aldrig.

Jag är en otroligt långsint person.
Det är ingenting jag är stolt över.
Men det sitter i generna.

Jag glömmer aldrig.

Men jag vill inte att det ska vara såhär.
Jag tror ingen av oss mår bra av det faktiskt.
Samtidigt som vi nog inte vet hur vi ska prata.

Kanske är du rädd för min ilska.

Men om inte du är stark nog att bryta tystnaden.
Så får jag ta och göra det för detta funkar inte.
Ingen av oss funkar så som det är nu.

Du får till imorgon på dig.