Tårarna bränner där någonstans bakom ögonlocken.
Varför vet jag inte riktigt men de finns där.
Kanske för att läget är förvirrat.
Kanske för att jag inte vet vad jag vill.
Eller vad jag vill men inte vad jag vill ge upp.
Om jag nu ens vill ge upp något.
Idag skulle behöva en sån där kram jag fick häromdagen.
Spontan, förvånande, överraskande, varm och avslappnande.
Gissa min förvåning då det var från oväntat håll.
Men det kändes förvånansvärt riktigt bra faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar