Efter att ha varit så gott som ignorerad i ett halvår.
Blivit undviken och inte pratats med.
Endast fått artiga men korta svar.
Så skapar ett ord och ett bananskal lite värme i bröstet.
Jag säger inte att jag inte förtjänat tystnaden.
För det har jag i alla fall delvis gjort.
Fast aldrig förstått hårdhetsgraden.
Men det är stor skillnad på att bara höra stegen gå förbi i korridoren.
Och att höra stegen gå förbi men samtidigt höra ett sånt simpelt ord som ODBC.
Stor skillnad.
Jag kanske finns ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar