Längtan

Uppe med tuppen en söndagmorgon.
Flyttkartongerna har börjat packas.
Möblerna i lägenheten skriker tomma från sina håll.

Men det känns skönt ändå.

Igår sände du en fråga om vad vi gör med snön i den här stan då regnet smattrade mot rutorna. Jag svarade att vi längtade till våren. Att januari och februari är överskattade månader och november är missförstådd.

För så är det ju.

Årets första två månader är bara en transportsträcka mot våren. November må vara grå och ruggig men för mig en av årets mest hektiska månader. För att inte tala om att jag fyller år då så hur kan den vara tråkig?


Soluppgången lyser rosa genom fönstrena. Det är ting som dessa som gör det så värt att gå upp tidigt på morgonen. Njuta av lugnet i en stad som ännu inte vaknat.

Om tre veckor ska den här lyan vara tömd.
Det känns konstigt.
Men spännande.

Orsaken till flytten från början var längtan efter en förändring. Att något nytt skulle ske och en rensning skulle göras. Och att kunna sitta på egen balkong i vår och sommar.

Jag kan redan nu känna doften från våren smyga sig in genom balkongdörren.

Det är lättare att bädda in sig i tryggheten av sitt liv när ingen annan finns här och mäter och dömer och planerar. Flytten är lättare att acceptera och jag ser fördelarna klarare. Det kommer att bli bra det här.

Sen hur jag ska få plats på 18 kvadratmeter mindre kan bli intressant.

Men det kommer att lösa sig det också.
Jag älskar min öppna planlösning här.
Men jag längtar efter mer trängre ytor.
En mer ombonad plats.

Jag längtar till våren.