Bita sig i tungan

Kanske gjorde jag det inte bara enkelt för dig.
Kanske gjorde jag det även lite enkelt för mig.

I natt sov jag som en sten.
Utan några problem att somna.

För det är ovissheten som är värst.
Att inte veta var den andre står eller vad nästa drag blir.
Denna gång var det jag som satte ner foten.
Sa att såhär kan jag inte ha det.

Du hindrade mig inte och visst kändes det.
Men vi behöver en paus ibland.
När det blir såhär.

Men ett halvt dygn av må-bra-känslor är visst det enda som krävs för att jag ska vilja skicka iväg ett sms eller slå en snabb signal om det så bara är för att önska dig en bra dag.

För det är så jag funkar.

När jag mår bra vill jag omfamna världen och kanske framför allt dig.
För jag vill ju att du ska må minst lika bra som jag gör.

Men denna gång är jag tyst.
Jag sänder dig en tanke och ler.
Men jag sänder inget meddelande.

Kanske behöver jag själv fundera på vad jag vill.
Visst vill jag dig allt väl det gör jag.
Men var hamnar jag i allting.

Kanske är det dags att börja bli lite egoistisk på annat sätt.
Se om det går att finna någon som finns där för mig.
De gånger då jag mest av allt behöver det.

Jag vill att du ska vara den personen.
Men vill inte du det själv så vad göra.
Det går inte att tvinga en människa.
Men det går att välja sin egen väg.