Fast egentligen inte. Snön faller. Men inte jag.
Jag är bara rastlös. Hysspåhittig. Och gör mitt bästa för att hålla fingrarna borta från mobilen.
Att det ska vara så svårt ibland. Framför allt när man lovat sig själv att inte. Men det är de gångerna det kliar som mest i fingrarna.
Just för att jag inte ska.
Jag tror jag är felprogramerad.
Eller så dras jag till trubbel. Fast du är inte trubbel egentligen. Bara något jag inte bör fast som egentligen är ganska ofarligt.
Då finns det andra brännsår som inte har läkt. Där jag heller inte bör och där jag heller inte gjort. Och som är allt utom ofarligt.
Men det vore att ljuga om jag påstod att det inte lockade.
För förbjudet lockar. Och så var det det där med felprogrammeringen. Men om jag tänker efter lite snabbt så är det inte svårt att inse att det inte är värt priset.
Jag har betalat det en gång. Betalar fortfarande av. Det är dumt att spä på den skulden.
Då är det bättre att leka i lugna vatten. Och själv skapa vågorna. Lite lagom stora sisådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar