... innan den knappt ens börjat.
Du pratade med mig.
Du fick mig att le.
Till och med skratta.
Av den enkla anledningen att du pratade med mig.
Det har du inte gjort på månader.
Inte sedan jag gjorde det där dumma.
Och jag ångrar det väl inte som så.
Men hade jag vetat vad det skulle innebära.
Då hade jag låtit bli.
Men du gjorde precis min dag.
För du pratade med mig.
Och du fick mig att le.
Jag saknar dig mer än vad du nog tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar