Jag försöker luras och manipuleras lite grand. Försöker få dig att ta kontakt med mig genom att visa att jag finns här. Allt i välmening och bara för att egentligen se om det går. Det handlar bara om ren formulering av ord.
Faschinerande nog går det rätt bra.
Rent krasst så har du väl egentligen inte direkt tagit någon kontakt med mig. Men ett par 'like' på facebookstatusar och även en kommentar är i alla fall mer än tystnad. Kanske även ett bevis på att jag fortfarande finns för en som törstar efter bevis. Och allting är ju bättre än tystnad.
Men mer än så är det inte. I alla fall inte för tillfället. Och samtidigt som jag inte vill något mer än att du ska höra av dig så funderar jag på vad jag själv vill ifall saker och ting inte blir som jag vill. Ifall du vill behålla detta avstånd som är och göra oss mer permantnet till de småkyligt bekanta som vi är i dessa mellanperioder.
För det är så svårt att finna en balans.
Vi pendlar mellan att vara nära vänner med snudd i kanten på ett par, att vara vänner med förmåner och så dessa mellanperioder då allting bara är satt på paus. För det är inte bara jag som har svårt att hålla händerna i styr de gånger vi ses på tu man hand. Något som gör det svårt att hålla den där vän/ nära vän kontakten de gånger det sagts att det är så vi ska förhålla oss.
Varför ska det vara så svårt?
Så i jakten på att få fram ett svar knixar jag och trixar jag och vänder och vrider på saker och ting vad gäller både ord och tankar. Kanske kan det hända att jag kommer fram till någonting. Eller bara slår en knut på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar