De kommunala korridorerna tedde sig väl på plats lite mer spännande än vad jag mindes dem från förra veckan eller om inte mer spännande så i alla fall lite mindre ospännande än i torsdags.
Hemmet tog ytterligare lite form och färg under helgen som gick och även om det är en bit till att vara klart så kom jag åtminstonde ett stort kliv framåt och ett gäng kartonger tömdes och skickades ner i källaren.
Numera ekar det i mitt kök efter hålet som kartongerna lämnade när de försvann och det är enbart ett kök och inte ett kök/förråd och min första kökslampa ever i mitt liv har fått flytta in under taket.
Nä livet är inte bara pest och pina men oftast är det tröttheten som talar och lite vettig mat mindre socker och en gnutta mer sömn så är jag nog åter på banan snart igen hoppas jag.
För jag trivs ju.
Jag trivs något så otroligt faschinerande fantastiskt bra i min nya lya att jag trivs även när jag får kliva över kartonger och bråte och kliar mig i huvudet för jag inte vet hur jag ska lösa förvaringsfrågan.
Inte en sekund har jag ångrat flytten och jag längtar.
Längtar till ett hem med lite mer struktur och ordning och bekväma kökstolar till fyra i antalet och efter sol på balkongen och glada vänners skratt och prat i mitt kök och tända ljus i badrummet nytapetserat sovrum och nymålad hall och vackra bilder på nära kära och natur på mina väggar.
För det är en varm plats och om man tror det minsta lilla på det här med karma och allt möjligt annat som kan spela in så har den all potential till att bli en lycklig plats eller kanske fortsätta vara mer korrekt.
Det blir bra och det är bra jag måste bara komma ihåg att ta hand om mig själv med jämna mellanrum under tiden jag får ordning på kaoset vilket är lättare sagt än gjort för jag vill så mycket och gör så mycket och blir frustrerad när orken tar slut där på vägen.
Jag måste lära mig att vara rädd om Mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar