En liten update

Det händer inte mycket just nu därav att en viss tystnad råder. Jag stider med mig själv i längtan efter något riktigt och längtan efter att det ska hända något överhuvudtaget. Det går väl lite sisådär.

Vad gäller efterdyningarna av flytten är jag trött på att ringa runt och klaga. Det har blivit ett antal samtal till Tele2 som schabblade med min internetuppkoppling, som nu dock fungerar. E-on har förstått att jag har flyttat och avslutat mitt abonnemang i gamla lägenheten men skickar fortfarande alla informationskuvert samt fakturor dit och från Ikea fick jag med mig en kantstött byrå.

Ibland önskar jag att saker kunde gå lite mer smidigt.

Men har man inte tur i kärlek så ska man ju tydligen ha tur i spel. En framskrapad nitlott av version Triss hånade mig i måndags när jag gjorde ett försök. Jag är skeptisk till den teorin även om jag nånstans ändå vill tro på den.

Våren står och knackar is från gatorna men är fortfarande för svag för att lyckas helt. Min rastlöshet har börjat nagga på hjärta och själ samt en längtan efter att fly iväg någonstans för en stund. Hjärtat söker en träffpunkt och kroppen beröring.

Nya lyan är ett Gott Hem även om jag börjar bli trött på att den fortfarande kan klassificeras som en krigszon. Men med lite tur kommer en ny byrågavel till helgen och då kanske jag kan få lite ordning på hemmet. Sedan kanske resten kommer av sig självt.

Med lite tur.

To let go but not wanna to

Jag vill messa och säga godnatt.
Bara göra dig uppmärksam på att jag finns.

Men likväl som jag kan så kan du.
Och du gör det inte så jag låter bli.

Denna gång tänker jag inte ta steget.
Denna gång tänker jag vänta ut dig.

Händer det ingenting så är det så det är.
Så varför kämpa för något som i så fall inte är.

Du vet var jag står.
Du vet var jag tror att du står.
Har jag fel så motbevisa mig.
Har jag rätt så har jag gjort rätt.

Jag släppte dig.

En påminnelse

Jag hade glömt hur det var.
Att vakna upp en lördag med någon bredvid.
Och inte vilja gå upp på hela dagen.
Bara ligga kvar i sängen.

Och även om du klev in i mitt liv för en kväll.
Även om det faktiskt inte hände något.
Så finns det en trygghet i,
att somna och vakna bredvid någon.

En främling.
Fast på ett sätt ändå inte.

Du gav mig en påminnelse om hur det ska kännas.
Hur det ska kännas när man litar på någon.
Att vara bekväm i dennes sällskap.

Du visade mig det inatt.

Ord om ord

Jag älskar ord.
Jag älskar att vända på dem.
Vrida på dem och matcha med varandra.

Att formatera meningar.
Experimentera med ord.
Testa nya uttryck.
Blanda dem med gamla.

Se vilken effekt ett enstaka ord kan få på en mening.
Och vilken betydelseskiftning som kan ske om det byts ut.

Jag älskar ord.
Att leka med dem.
Analysera dem in i detalj.
Faschineras över dem.

Hur ord som står för samma sak än dock klingar olika.

Jag har skrivit så länge jag kan minnas.
Så länge jag har kunnat dess konst.
Ett liv utan ord för mig.
Är ganska så tomt.

Tricky tricky treats

Jag försöker luras och manipuleras lite grand. Försöker få dig att ta kontakt med mig genom att visa att jag finns här. Allt i välmening och bara för att egentligen se om det går. Det handlar bara om ren formulering av ord.

Faschinerande nog går det rätt bra.

Rent krasst så har du väl egentligen inte direkt tagit någon kontakt med mig. Men ett par 'like' på facebookstatusar och även en kommentar är i alla fall mer än tystnad. Kanske även ett bevis på att jag fortfarande finns för en som törstar efter bevis. Och allting är ju bättre än tystnad.

Men mer än så är det inte. I alla fall inte för tillfället. Och samtidigt som jag inte vill något mer än att du ska höra av dig så funderar jag på vad jag själv vill ifall saker och ting inte blir som jag vill. Ifall du vill behålla detta avstånd som är och göra oss mer permantnet till de småkyligt bekanta som vi är i dessa mellanperioder.

För det är så svårt att finna en balans.

Vi pendlar mellan att vara nära vänner med snudd i kanten på ett par, att vara vänner med förmåner och så dessa mellanperioder då allting bara är satt på paus. För det är inte bara jag som har svårt att hålla händerna i styr de gånger vi ses på tu man hand. Något som gör det svårt att hålla den där vän/ nära vän kontakten de gånger det sagts att det är så vi ska förhålla oss.

Varför ska det vara så svårt?

Så i jakten på att få fram ett svar knixar jag och trixar jag och vänder och vrider på saker och ting vad gäller både ord och tankar. Kanske kan det hända att jag kommer fram till någonting. Eller bara slår en knut på mig själv.

Hemsökt

Idag spökar du i mitt huvud lite mer än vanligt.
Kanske beror det på trötthet.
Kanske beror det på tristess.
Kanske beror det på undran.

Idag är du saknad lite mer än vanligt.
Varför vet jag egentligen inte.
Du bara är det.


And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time

Fylla bägaren med bubbel

Bägaren rann aldrig över i helgen.
Den snarare bubblade sådär smått och pirrigt.
Ett och annat stänk letade sig dock över kanten.
Men i det stora hela var drycken rosa.

Och faschinerande nog fälldes inga tårar.
Det varma badet smekte min ömmade kropp och fick mig att slappna av.
Men tårarna kom aldrig så som jag kanske trott.
Istället infann sig ett visst lugn.

Uppkrupen i soffan med den kalla ölen och inte en gnutta vemod.
Och trots kliv över kartonger och bråte för att komma till sovrummet.
Så somnade jag som en sten väl nedbäddad i sängen.
Och jag sov gott.

Riktigt gott.

Kaoset börjar ta sin form nu.
Man börjar ana ett hem mellan kartongerna.
Igår lämnade jag nycklarna till gamla lyan.
Och utan en tanke på att det kanske var sista gången,
så klev jag ut genom dess port och fortsatte hemåt.