Gör om och gör rätt

Idag stryker vi ett sträck över förra fredagen.
Gör om och hoppas göra rätt den här gången.
Julgodis ska det göras i alla fall.


Du har en bra inverkan på mina dåliga sidor.


"Lite mat och ett hem, ett glas vin och en vän
allt annat känns så överdrivet"

Någonstans mellan Kent och Jingelbells

Juletid och julefrid my ass sort of.

Jag älskar julen och tycker den är urmysig. Men någonstans mellan adventsljusstaken och julklappsstressen så går jag vilse. I år är inget undantag utan snarare så att även kompassen är borttappad någonstans i röran den med.

Humöret pendlar allt som oftast någonstans mellan Kent och Jingelbells. Ena dagen svävar jag fram lätt på moln och nynnar julsånger. För att dagen efter vara omotiverad till det mesta och humöret fastnade någonstans i nattmörkret.

Jag har svårt för förändringar. Även om det är bra förändringar så kan det ta tid innan de sjunker in och slår rot. Blir det dessutom många förändringar på en och samma gång slår jag halvt om halvt bakut.

I år är ingen riktigt vanlig traditionsenlig jul. Jag står i startgroparna för en flytt om dryga månaden. Julaftonsfirandet byter lokaler och även om jag är övertygad om att det kommer bli bra så är det inte den traditionella jul jag har firat de flesta av mina levnadsår.

En viss förvirring i det känslomässiga tillståndet generellt underlättar kanske inte heller situationen och jag letar ibland febrilt efter något att hålla mig fast i.

För det är bra att ha ett ankare när man känner att man håller på att driva iväg. Någon som håller fast i en och säger 'jag står här och ska ingenstans'. Det gör det lite lättare att andas då och man slappnar av lite grand i vetskapen om att det finns någon där som stöttar upp.

Det är lite mycket nu. Det är mestadels bra saker och spännande saker. Men även lite förvirrade saker.

Då är det bra att ha det där ankaret.
Någonstans mellan Kent och Jingelbells rock.

Rötterna blir starka när det blåser

Jag svalde tjurskalligheten tillsist.
Lade långsintheten på hyllan.
Letade fram nummret.
Tryckte på knappen.

Vad tjänar jag på att vänta ut dig.
När allt jag gör under tiden är just vänta.
Och jag känner dig ju egentligen.


Allting blev bara så fel.


Jag skällde lite på dig.
Du tog till dig mina ord.
Sade dig förstå och jag vet att du gjorde.

Kanske behövde vi båda två min öppna ilska.

Vi lärde oss något från den i alla fall.
Både om oss själva.
Och om varandra.


"Luften blir friskare när åskan går"

Långsinthet och softhjärtad

Jag tycker inte om att vara arg på dig.
Det får mig att må skit.
Just nu blir det inte bättre av din tystnad.

Samtidigt är det skönt att veta att jag kan.
Att jag faktiskt kan vara arg på dig.
Men jag tycker inte om orsaken.

För du föll.
Du föll som en sten.
Och det trodde jag aldrig.

Jag är en otroligt långsint person.
Det är ingenting jag är stolt över.
Men det sitter i generna.

Jag glömmer aldrig.

Men jag vill inte att det ska vara såhär.
Jag tror ingen av oss mår bra av det faktiskt.
Samtidigt som vi nog inte vet hur vi ska prata.

Kanske är du rädd för min ilska.

Men om inte du är stark nog att bryta tystnaden.
Så får jag ta och göra det för detta funkar inte.
Ingen av oss funkar så som det är nu.

Du får till imorgon på dig.

Crap

Det vore lögn att påstå att någon av oss mår bra för tillfället.
Men om du inte klarar av att förklara.
Hur tror du jag då ska förstå.

Piedestal .vs. mark

Det gör ondare att falla från en piedestal än från fast mark.
Både för den som faller och för den som har byggt piedestalen.

Nu vet jag hur båda känns.

Fall

Och ungefär... där, föll du.