Demons and dreams

Och så får jag ett svar tillsist.
Efter två dagar och i onyktert tillstånd.
Jo du är dig lik och denna gång är det en lättnad.
För drömmen skrämde mig.

Men du framkallar inte samma längtan längre.
Du framkallar inte samma känslor.
Jag har lärt mig hur du är.
Och det funkar inte.
Inte i längden.

För jag skrämmer dig.
Skrämmer dig genom att det känns så bra.
Och du klarar inte av att vara bunden så du flyr.

Jag har lärt mig det och jag har slutat att hoppas.
Men jag har inte slutat att bry mig om.
Och det är nog det viktigaste.


You only tell me you love me when you're drunk.

Blekna

Du bleknar.

Sakta men säkert bleknar du i mitt minne.
Du finns inte alltid dagligen i mina tankar.
Fast du smyger omkring där någonstans i bakhuvudet.

Men du visar dig inte.
Och när du väl kikar fram.
Har du blivit suddig i kanten.

Kanske är det så man måste göra.
Låta någon fade'a ut ur bild.
Minst smärtsamt så kanske.

Du bleknar.
Går sakta bortåt mot horisonten.
Suddig i kanterna och mer svartvit nyans.

Men jag vet samtidigt av erfarenhet.
Det krävs inte mycket för att du åter ska bli skarp.
Och full av färg återigen.

Men just nu...
... så bleknar du

Dagen som så

Idag är jag troll.
I eftermiddag blir det semla.
Efter jobbet ska jag shoppa med söta mor.
Och så slipper jag ringa Ikea igen för jag har världens bästa far.

Dreams and demons

Jag hade en dröm inatt.
En dröm som skrämde mig.
För den kändes så verklig.

Det var länge sedan vi pratades vid.
Det var faktiskt länge sedan jag ens tänkte på dig.
Du har gått vidare med ditt liv.
Jag kämpar på med mitt.

Men i ett litet hörn nånstans där i hjärtat så finns du ändå kvar.
Under morgonen mindes jag fler och fler detaljer från drömmen.
Och den kändes fortfarande lika verklig som när den var.

Och trots att vi inte har hörts av på länge.
Trots att vi båda har gått vidare med våra liv.
Var jag tvungen att höra av mig och fråga hur det är.
För jag vill inte att det jag drömde ska vara sant.

It's a beautiful day

Att höra snön som droppar från taken.
Känna solskenet mot ansiktet.
Den något varmare brisen i håret.

Det är mars, våren är på intåg och livet leker.

Tristess och vardagsäventyr

Jag lider av vardagstristess i vanlig ordning samtidigt som jag behöver lära mig konsten att varva ner och koppla av.

Det är en dålig kombo kan vi lätt konstatera.

Nackdelen med vardagsäventyr är också den att när de väl är över så vaknar man upp till samma vardag igen och man är farligt fort tillbaka i samma spår som precis innan det lilla avbrottet.

Det blir vad man gör det till men hur gör man det till något mer?

Hur skrämmer man bort den där daskgråa vardagen så att den inte vågar sig fram igen?

Taggad

Jag är skrämd till illamående.
Men jag är taggad till tänderna.

Jag ska göra detta.