Om man inte sätter ord till saker och ting så är de inte.
Syns inte, finns inte, är inte.
Förnekelse.
Varför var hon, min nyfunna vän, tvungen att bli kär i dig för.
Varför vet du inte vad du vill eller känner.
Varför använder du samma argument till varför inte som du har matat mig med under tre års tid samt ytterligare några och trots detta fortfarande funderar på saken.
Jag har har börjat visa mig på dejtingsajten igen bara för att under vilka jag skulle kunna tänkas passa ihop med hitta ett kort på ett ex.
Den enda person som jag någonsin ångrat att jag hade ett förhållande med.
Hur stabilt känns det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar