Två dagars syndromet.
Alltid detta fenomen som slår till.
De gånger inte över mig så har faktiskt du drabbats.
Denna gång var det jag.
Idag har jag landat.
Är betydligt mer harmonisk än under gårdagen.
Klättrar inte längre på väggarna.
Kanske beror det på att det är dag tre.
Kanske beror det på att jag inte drömde om dig inatt.
Kanske beror det på att när jag vaknade väntade ett sms från dig.
Jag saknar dig fortfarande.
Men det river och sliter inte i själen längre.
Och så hörde du av dig.
Du tänkte på mig.
3 kommentarer:
Fint.
Åh. Fint. Och jag hade just precis en sån dag idag. Extra fint blir det då. Kärlek till dig!
Man ser det inte när man är mitt uppe i det där stadiet som är precis innan, men sen såhär straxt senare blir allting mycker mer logiskt. <3
Skicka en kommentar