Ord....

För att ta emot tröst måste man först erkänna sig vara svag.
Jag tycker inte om att vara svag så jag kämpar emot.
Det däremot är jag duktig på.

Ord...

Egentligen var det bara det jag behövde.
Det är bara inte alltid jag låter dig.

Ord..

När jag slamrat klart har jag lugnat mig.
Skäms även lite grand då det var lite onödigt.
Och samtidigt något som behövde komma ut.
Vi börjar prata lite grand om ingenting.
Jag ber om ursäkt.
Du godtar den och ger mig en kram.

Ord.

Jag försöker provocera dig.
Låter och slamrar och morrar.
Du står bredvid och visslar lågt.

Ord

Du kan göra mig så arg.
Du kan få mig att känna mig så oförstådd.
Att jag ibland undrar vem du är.

Vem har jag blivit?

Tillbaka

Var börjar man på ny kula med en blogg?
Så många gånger jag befunnit mig här.
Jag vet fortfarande inte.


Så jag börjar nog mitt i.

12545

Det är så mycket en krossad dröm är värd.
Åtminstonde ett delbelopp av den.

12545 kronor.

Rent ekonomiskt går jag såhär långt plus minus noll.
Samt en erfarenhet rikare.
Och ett ärr i benet.

Det är mer pengar än jag hade trott jag skulle få.
Men de ersätter inte drömmen.
Och jag känner egentligen ingen glädje över dem heller.

Det är en summa uträknad från en tabell.
Baserad på ärrets storlek, placering och min ålder.

Det finns inga pengar som kan ersätta en dröm.
Ersätta en vilja och en önskan om att göra något.
Som gör det värt skräcken att ligga på marken och tro att lårbenet är av
och att vara totalt hjälplös.

Inga pengar i världen.