Ibland undrar jag lite varför.
Har jag inte varit tillräckligt snäll så jag har taskig karma. Är jag så omöjlig att ha att göra med. Eller är det för alla dessa kedjebrev jag inte sände vidare.
Folk runt omkring mig flyttar ihop. De köper hus och de skaffar barn. Utom jag.
Är det så svårt att finna någon? Är jag för kräsen? Eller är det något som saknas mig?
Jag börjar bli bekväm i min ensamhet. Att det kanske är såhär det kommer att vara. Samtidigt som den där frågan finns där gnagandes:
Varför inte jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar